Så var sportåret 2016

Då det närmar sig slutet för 2016 så är det hög tid för en sammanfattning av året. Jag gör en Robert Laul (ni som läser hans blogg förstår) och gör det i rubrikform.
Håll till godo:

Årets genombrott:
Jesper Karlsson så klart. Vilken utveckling. Syntes dock redan på lägret i Barcelona att ”Jeppe” hade något utöver det vanliga. Ska bli spännande att följa i Elfsborg.

Årets överraskning:
Sebastian Crona. Ratades av HBK. Bois nöp mittfältaren som under säsongen växte ut till en jätte. Oerhört nyttig tvåvägsspelare som nu fortsätter sin utveckling i Öster.

Årets farväl:
Peter Berta tackade för sig efter många år i Vinbergs IF. En eftertänksam herre som nått fina resultat med Vinberg.

Årets farväl 2:
Pär Zetterberg ville få till en tränarförändring i FFF. Det tyckte inte styrelsen. Därmed tackade Pär för sig mitt i brinnande säsong. Tungt tapp för FFF.

araba2

Årets farväl 3:
Hakeem Araba. Publikfavoriten dansade en vår. Sedan räckte inte fotbollskunskaperna till. Men en fin kille som spred glädje både i FFF och i Falkenberg.

Årets argaste:
Alla ni tabellnördar där ute. Missar vi en tabell så får vi höra det!

Årets otursgubbe:
Hampus Svensson. Skadad hela säsongen och nu skadad på nytt. När ska oflytet ta slut?

Årets otursgubbe 2:
Erik Zetterberg. Skadad hela säsongen och nu skadad på nytt. När ska oflytet ta slut?

Årets Svenljungabo:
Kimmo Eskelinen. Från strulig retsticka i ”Texas” (ja, Svenljunga kallas faktiskt så) till sportchef i Warberg IC. Starkt jobbat!

Årets Stockholmare:
Joakim Lindner. Lyssna på den dialekten! Det är som att hoppa rakt in i en gammal pilsnerfilm.

Årets mest frustrerade:
Nsima Peter. Frustade och bet sig i tungan gång på gång under hösten. Trots mål i mängder fick han nöta bänk. Det uppskattade inte Bois ”Super-sub”.

Årets märkligaste:
Nsima Peters klubbval. Bois skyttekung hittade en ny klubb…IK Frej. ”En underbar klubb” sa Nsima. Va? Sa vi.

Årets följetong:
Varberg Vipers utvecklades nästan till en dokusåpa. Det var interna stridigheter, avhopp, ekonomiska bekymmer och till slut ett tragiskt slut. Aldrig har väl Vipers fått så mycket utrymme i media.

Årets väderkänsligaste:
Frillesås bandy. Överlägsna sina motståndare. Men tappar poäng ändå. På grund av regn och snö. Läge att inse att bandy är en utomhussport (för det mesta i alla fall) va?

bb160424rb086

Årets dans:
Patrick Aparicios robotliknande show efter att SM-guldet säkrades i våras. Undrar om FVBK-coachen fått erbjudande från ett visst tv-program på TV4?

Årets läcka:
Jämnt skägg mellan Falkenbergs FF:s försvar och Warbergs damers dito.

Årets mysmiddag:
Kimmo Eskelinen, ”Bult” Larsson och Ulf Hallstenssons klassiska middag inför tända ljus.

Årets antiklimax:
Gustaf Nilssons säsong. Spel inför ödsliga arenor i Bröndbys b-lag.

img_1549

Årets rök:
En morgon låg dimman tät över träningsplanen i bergen utanför Barcelona. David Svensson högg som en kobra: ”Jag trodde det var Mikael Henriksson som stått och rökt där borta!” FFF:s sjukgymnast gillar att slänga käft och får också en hel del mothugg tillbaka.

Årets Greta Garbo:
Delad förstaplats mellan Albin Lagergren och Stefan Rodevåg. Två skygga, på gränsen till mystiska inslag, i vår bevakning. Henrik Larsson framstår som lättillgänglig i jämförelse. Ingen av herrarna ovan har någonsin svarat på ett telefonsamtal.

Årets mest anonyme:
Andreas Aalbu. Var det någon som såg honom i Bois?

Årets glädjespridare:
Olivia Schough. Alltid.

IMG_0672

Årets bild:
FFF:s Håkan Nilsson uppskattade inte den när jag publicerade den här senast. Därför kör vi en favorit i repris med den hårt jobbande sportchefen…

Årets skilda världar:
När Malmö FF intog Falkenbergs IP  och förvandlade den till en stor guldfest samtidigt som FFF-spelarna än en gång vandrade av planen som förlorare.

Årets tränare:
Maria Nilsson. Förde inte bara upp Böljan Falkenberg till Elitettan. Hon höll dessutom ihop försvaret på bästa sätt.

Årets chock:
Alexander Jakobsens överfall. Har fortfarande svårt att smälta danskens svek. Han som verkade snällast av alla.

Årets chock 2:
Att ledningen väljer att dra ner på sportstyrkan på HN. Det innebär i sin tur att jag, siste man på LAS-listan, snart gjort mitt på HN-sporten och får ta mig an nya utmaningar. Därmed lär den här bloggen snart gå i graven. Trist på alla sätt.

God jul och gott nytt år!
Pär Lindqvist

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *