Det är en tuff tid för dagstidningsjournalistiken och det har pratats och skrivits mycket om de ekonomiska utmaningarna. Många tidningar fortsätter att nå lika många eller rent av fler läsare än tidigare genom sitt flerkanalsarbete men annonsintäkterna och lönsamheten minskar.
Situationen underlättas inte av att det saknas en mediepolitik. Jag tänker på reklamskatten som slår mot tidningarna men inte existerar för radio och tv. Det skapar en snedvriden konkurrens, vilket även politikerna har insett. Flera gånger har det varit aktuellt att ta bort reklamskatten, men varje gång hävdas det att det saknas budgetutrymme.
Jag tänker också på digitalmomsen som ligger på 25 procent medan den är 6 procent i print. Det försvårar den omställning från papper till digitalt som branschen är mitt inne i.
Det finns fler exempel men jag ska inte trötta er med distributionsstödet och tryckerimomsen. Jag nöjer mig med att instämma med de kollegor som hävdar att lokaltidningarna är public service på sina orter. Det är vi som granskar makthavarna och ger utrymme för lokal debatt. De politiker som värnar demokratin borde därför verkligen hjälpa istället för att stjälpa.
Andra hot är mer bokstavliga. Nyligen bjöd Säpo in intresseorganisationen Utgivarna till ett möte om hot mot journalister. Jag var inte på plats men har fått det refererat för mig av HP:s chefredaktör Viveka Hedbjörk.
Säpo uppmanade de samlade tidningscheferna att polisanmäla allt, så att polisen kan få en samlad bild av de hot som ställs mot den lagstiftande (riksdagen), verkställande (myndigheterna) och granskande (journalisterna) makten. Och hot förekommer tyvärr. Var fjärde mediehus har drabbats det senaste året enligt en aktuell undersökning.
Ett tredje hot mot journalistiken är hotet mot yttrandefriheten. På Norra Skåne har en grävande kommunreporter flyttats från sin tjänst efter påtryckningar från lokala politiker. Lars Joel Eriksson, vd och ansvarig utgivare för Skånska Dagbladet – den centerpartistiska koncern som äger Norra Skåne, säger till radioprogrammet Medierna att man ”måste känna att lokaltidningen står på lokalsämhällets sida”. Tidningen ska bidra till att kommunen utvecklas, växer och blomstrar och i hans tolkning tycks det utesluta granskning och debatt. Journalistiken reducerad till hejaklack.
Jag har tack och lov aldrig upplevt den sortens påtryckningar från chefer eller ägare. Men jag har hört historier om hur det var på HN förr i världen (så länge sedan att det är preskriberat), när en chef sa till en ung reporter att hon inte behövda springa hos kommunen och rota i posten: ”Om kommunen vill något hör de av sig!”. Allt var sannerligen inte bättre förr.
Malin Henrikson, chefredaktör